Utifrån egna erfarenheter som lärare och elev i musikteori har jag vid gruppundervisning upplevt att det kan finnas svårigheter för lärare att ge utrymme till alla elever i gruppen och att få alla delaktiga i undervisningen. Detta självständiga arbete syftar till att bidra med mer kunskap om musikteorilärares erfarenheter och tankar kring att skapa förutsättningar för gymnasieelever att uttrycka sin kunskap i musikteori under lektionstid. Det empiriska materialet som ligger till grund för studiens resultat är inhämtat genom intervjuer med lärare som undervisar i musikteori på gymnasiets estetiska program. Empirin har sedan analyserats ur ett kulturpsykologiskt perspektiv. Tidigare studier inom området visar bland annat att kooperativt lärande kan påverka elevers sociala acceptans och motivation positivt, att formativ bedömning kan påverka elevers lärande positivt och att ökad elevaktivitet kan öka elevers akademiska prestationer. Denna studies resultat visar på att musikteorilärare på gymnasiets estetiska program använder flera olika verktyg för att skapa förutsättningar för elever att uttrycka sina kunskaper i musikteori. Några av dessa verktyg är handuppräckning, response cards och choral responding. Av resultatet framkommer också att elever på gymnasiets estetiska program huvudsakligen uttrycker sina kunskaper i musikteori skriftligt och muntligt men även genom att spela, sjunga och använda kroppen. Det skulle kunna vara av intresse att göra en mer omfattande studie inom området och även inkludera ett elevperspektiv.