This study is an examination of how conditions for formal and informal music education look like in two townships in South Africa. The purpose of this examination based on different actors' experiences is to find out whether the children in South Africa receive some form of music education and if so, how they think it can help the children in the surveyed areas. The information was gathered both through qualitative, semi-structured interviews with a music teacher, music therapist, creative music facilitator, students, and people who have worked for Sida and partly through unstructured observations. The results show that children in the surveyed townships do not receive any formal music education through the school but they sometimes can get music education through a NGO project (Non Government Organization) which usually runs by an enthusiast and is funded by various aid agencies. My examination also showed that for the children in the surveyed areas music education can be an alternative from being on the streets, giving a positive group experience, the ability to express themselves, fend off young people from drugs and criminality and bring together various grouping. Difficulties for the existence of music education in the townships were among others lack of funds, educated music teachers, facilities, priorities of the government and schools and lack of well-being of the townships in the form of depression, high unemployment, drug problems, apathy etc.

Denna studie är en undersökning om hur förutsättningarna ser ut för formell och informell musikundervisning i två kåkstäder i Sydafrika. Undersökningens syfte är att utifrån olika aktörers erfarenheter ta reda på om och i så fall hur barn i utsatta områden i Sydafrika får någon form av musikundervisning och vad de anser att den kan bidra till för barn i de undersökta områdena. Informationen samlades in dels via kvalitativa, semistrukturerade intervjuer som gjordes med musiklärare, musikterapeut, creative music facilitator, elever och personer som har jobbat för SIDA och dels via ostrukturerade observationer. Resultatet visar att barn i de undersökta kåkstäderna inte får någon formell musikutbildning genom skolan utan att de ibland kan få musikutbildning via ett NGO-projekt, vilket oftast drivs av en eldsjäl och finansieras av olika hjälporganisationer. Det framkom även i min studie att för barn i de undersökta områdena kan musikundervisning bl.a. utgöra alternativ till att dra på gatorna, ge en positiv gruppupplevelse, möjligheten att uttrycka sig, mota bort ungdomarna från droger och kriminalitet och föra samman olika grupperingar. Svårigheter som kom fram för musikundervisningens existens i kåkstäderna var bl.a. brist på pengar och utbildade musiklärare, brist på lokaler, låga prioriteringar från regeringen och skolan. Ytterligare svårigheter som framkom var att det i de undersökta områdena förekom hälsoproblem i form av drogmissbruk, depression, hög arbetslöshet, apati mm.