Denna uppsats studerar användandet av språk kring konst och konstnärlighet i fråga om musik. Den problematiserar svårigheten att dela språk kring dessa be- grepp inom olika musikpedagogiska inriktningar; utbildning till lärare i musik, utbildning till musiker och utbildning till musikterapeut.Hur konstrueras mening i tal kring konst i musik, kring pedagogisk konsekvens av konstbegreppet i konstnärlig utbildning samt det statliga uppdraget att utbilda i musik. I de samtal som ligger till grund för studien, deltar verksamma pedagoger inom högre musikutbildning vid tre olika lärosäten. Diskussionen och förhand- lingarna mellan dessa pedagoger har analyserats med hjälp av diskursanalys med fokus på diskurspsykologi. De retoriska teman och positioner som de medver- kande agenterna har till hands inom diskursen är i föreliggande studie sedda som tecken på diskurs. Två diskurser framträder tydligt och diskuteras slutligen utifrån historiska diskurser och effekter för utbildningar med konstarten musik.

This is the thesis about the usage of language around art and artistic actions in the area of music. It want to problematize the difficulty of sharing language around these concepts within different parts of academic learning in music; education for teachers in music, education for musicians and education for music therapists. How do teachers in musical disciplines at three Swedish academies of music talk and construct meaning around art in music, around the pedagogic implementa- tions of the subject art in artistic education and the governmental issue with this artistic education that they are supposed to work inside. The discussions between these teachers are analyzed through a discourse analyses or rather discourse psy- chology. The rhetoric themes and the positions that the different agents are sup- posed to take inside the discourse are here seen as the signs of the discourse. Two discourses are clearly found and in the last part discussed in matter of historical discourse and implications for music education.