Denna uppsats är en deskriptiv studie av den amerikanska musikterapeuten Diane Austins musikterapeutiska modell, Vocal Psychotherapy. Austin använder sig av röst, sång och improvisation inom en analytiskt orienterad musikpsykoterapi i syfte att främja intrapsykisk och interpersonell integrering och förbättrad livskvalitet för klienten. Uppsatsen består av en litteraturstudie, intervju och videodokumentation, vilka belyser både teoretiska och kliniska aspekter av modellen. Studien är kvalitativ med en hermeneutisk ansats för förståelse och tolkning av det undersökta materialet.