Jag ser närvaro som ett centralt begrepp inom sceniska konstformer. Jag upplever att närvaron talas om som något positivt som inträder då man blir berörd, men det talas inte lika mycket om vad den är och om eller hur man kan eftersträva och utveckla den. Närvaron har en tendens att mystifieras och blir på så vis svår att prata om.

Genom intervjuer med fem personer inom områdena teater, musik och dans är denna undersökning ett försök att belysa och sätta ord på närvaron genom parametrarna synsätt (informanternas syn och definition av begreppet), metoder (informanternas metoder att arbeta med närvaron både i skapande situationen och utanför) samt pedagogiska förhållningssätt (informanternas förhållningssätt till närvaro i undervisningen).

I undersökningen diskuteras informanternas definition av närvaron, vilket av naturliga skäl inte kan leda till någon absolut definition, då närvaro appellerar till en subjektiv upplevelse. Dock ser alla informanter närvaron som helt avgörande för om situationen berör eller inte. Vissa har en mer filosofisk ingång till närvaron medan andra har en teknisk och metodisk ingång. Definitionen av närvaro verkar vara starkt sammankopplad med metoden hos vissa. Gemensamt för alla beskrivningar är att närvaron är kommunikativ och något som uppstår uppstår mellan dig och situationen, d v s mellan dig och publiken, medspelaren, eleven, musiken, texten, rörelsen och intrycken.

Jag undersöker också om det finns vissa basala förutsättningar för att närvaro ska kunna uppstå. Enligt informanter och litteratur verkar närvaron förutsätta: en god vilja att mötas, en koncentration, en sinnlig öppenhet, ett lyssnande, en acceptans, en flexibilitet, ett möte, en kommunikation, att göra på nytt, tillit, mod, ett ärligt uttryck bl a genom att skala av överflödiga skyddsmekanismer, samt att vara tillräckligt förberedd för uppgiften.

Undersökningen visar att faktorer som underlättar närvaron är bland andra lyssnande, kommunikation, dialog, flexibilitet, improvisation, nyskapandet, positivt inställd publik, ett lugn och ett ärligt uttryck. Chi gong, mental träning, meditation och yoga nämns som metoder för att arbeta med närvaron. Även improvisation och lek är metoder som gynnar kreativiteten och närvaron.

Lärarperspektivet diskuteras utifrån informanternas erfarenhet där de flesta menar att lyssnandet, att spegla och bekräfta eleven samt att ge ett forum för upplevelsen är de bästa metoderna i arbetet med närvaro. Att tala om närvaron med eleven tycker vissa är viktigt medan andra framhåller vikten av att inte prata fram närvaron och menar att närvaron uppträder lättast då läraren tar ett steg tillbaka och inte låser elevens upplevelse via orden. Närvaron är lika central på scenen som i undervisningssituationen.