Mitt arbete handlar om körsång och att stärka sitt jag genom att sjunga. Men det handlar inte om körsång generellt utan en speciell kör som jag arbetat med under många år, den samiska kören Vaajmoe –sjung för livet. Det här projektet har två ingångar, dels att kören finns för ungdomar med samma samiska tillhörighet och dels för att skapa ett sätt för dessa ungdomar att träffas och må bra genom att sjunga. Den andra ingången har att göra med körens syfte. Den startades för att det är så många samiska ungdomar som mår dåligt och för att det är många som tagit sitt liv. Vaajmoe vill lyfta denna tunga fråga och synliggöra de problem som finns, men göra det på ett glädjefyllt sätt. Jag vill med denna uppsats undersöka vilka psykosociala effekter som projektet Vaajmoe haft på såväl deltagare som publik och även politiskt.

My work is about choral singing and to reinforce his ego by singing. But it's not about choral singing in general but a special project that I worked with for many years, Sami choir Vaajmoe-sing for life. This project has two inputs, and the choir is for young people with the same Sami belonging and to create a way for these young people to come together and feel great by singing. The second input has to do with the choir's purpose. It was started because there are so many Sámi youth who feel bad and that there are many who have taken their lives. Vaajmoe want to lift this heavy question and visualize the problems that exist, but do it in a joyful way. I want this essay examine the psychosocial effects of the project Vaajmoe had on both participants and audience and also politically.