Denna uppsats kretsar kring andra satsen ur Sergei Prokofievs berömda verk Piano Sonata 7, Op 83. Syftet är att utforska Prokofievs sinne för musikalisk form, samt att reflektera kring varför hans musik var banbrytande genom att studera stycket från ett nytt perspektiv. Jag har tidigare själv spelat hela sonaten och djupdyker nu mer teoretiskt i verket för att hitta nya infallsvinklar.