Detta examensarbete i musikteori handlar om folkmusikteoretiska metoder och koncept för variation och improvisation av melodik i svensk folkmusik ur pedagogiskt och konstnärligt perspektiv. Fokus ligger särskilt på vallåtar och spelmansmusik och arbetet beskriver olika musikteoretiska verktyg för melodisk improvisation och variation inom dessa genrer och prövar hur de kan omsättas i musikalisk praktik. 

Som bakgrund till arbetet diskuteras olika synsätt på tradition, variation och improvisation inom folkmusik med några olika hänvisningar och forskningsreferenser. Arbetet är sedan tvådelat till sitt upplägg och sin metod:

Den första delen är en beskrivning av metodik i undervisningen i folkmusikteori på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm (KMH), och särskilt den del som handlar om melodik, variation och improvisation. Beskrivningen utgår från lärarens perspektiv och syftar till att beskriva praktiken - att formulera, konkretisera och resonera kring undervisningens upplägg, innehåll, metoder och progression. Efter beskrivningen följer en sammanfattning och diskussion kring problem och möjligheter med metoderna.

Den andra delen handlar om att pröva metodernas och konceptens giltighet och användbarhet genom att pröva dem i ett konstnärligt utforskande. Här beskrivs hur metoderna appliceras dels genom att referera till författarens egna tidigare musikaliskt-konstnärliga erfarenheter och dels genom att beskriva författarens examenskonsert som tar sin utgångspunkt i liknande metoder och förhållningssätt som ligger till grund för undervisningen. Metoderna sätts i ett sammanhang av en bredare beskrivning av konstnärliga val, parametrar för samspel och en musikalisk estetik.

Arbetet i sin helhet syftar till att nå kunskap om användbarhet, giltighet och funktion hos vissa musikteoretiska koncept och modeller genom ett konstnärligt utforskande. Arbetet är alltså inte en vetenskaplig undersökning av en pedagogik utan en beskrivning av en metod genom ett konstnärligt utforskande. Metoder från undervisningen prövas alltså i första hand utifrån en konstnärlig praktik. Genom detta ger arbetet exempel på hur metoderna kan fungera i olika sammanhang och tillämpningar både mer allmänt och i relation till en viss estetik.

Arbetes slutsats är att applicerandet av dessa metoder kan skapa vissa estetiska kvaliteter och ge förutsättning för ett elastiskt, varierat och improvisatoriskt förhållningssätt i musikskapandet.

Förhoppningsvis kan också beskrivningen vara till nytta för den som är intresserad av att undervisa på liknande sätt, eller som är intresserad av en jämförande studie.