Uppsatsens syfte är att undersöka hur två musikterapeuter arbetar med improvisation i musikterapi och vad de får för resultat. Jag var även nyfiken på effekterna och essenserna av terapeuternas arbete. Vilken roll spelade musiken och vad blev terapeutens roll i terapin? Kunde resultaten ses som allmängiltiga eller var de unika för musikterapin?

Undersökningen bygger på musikaliska möten med två musikterapeuter, en efterföljande stimulated recall samt en öppen intervju kring terapeuternas metoder, erfarenheter, de tankar som kom fram genom stimulated recall samt min egen förförståelse inom fältet för musikterapi. Detta material har jag sedan strukturerat enligt grounded theory och genom det fått fram resultat och kategorier.

Resultaten visar att musikterapeutiska metoder som bygger på improvisation ger klienten möjlighet att på ett bredare sätt uttrycka sig. Effekterna av detta blir ofta att klienten får ett ökat socialt samspel och kan komma vidare med olika problem i sitt liv.