Föreliggande studie syftar till att undersöka och analysera Sveriges kommunala musik- och kulturskolors situation i ett föränderligt kulturliv. För att åstadkomma detta tillämpas en kombinerad forskningsmetod i form av en kvantitativ enkätundersökning samt kvalitativa intervjuer med fokusgrupper och en person med verksamhetsansvar över en kulturskola.

Någon samlad, instrumentalspecifik antagningsstatistik över elever vid Sveriges musik- och kulturskolor finns för närvarande inte att tillgå. För att ge en fingervisning om hur många elever som deltar i ett avgränsat urval av musikkurser har en enkätundersökning skickats ut till 48 skolor. Underlag från tidigare undersökningar har använts i sammanställningen av resultaten. Uppgifter lämnade av enkätdeltagarna visar fortsatt sjunkande deltagarantal för ett flertal instrument. Vidare tycks eleverna bli färre i högre takt än tidigare. För att undersöka hur unga människor resonerar kring instrumentval och musicerande har kulturskolelever indelade i fyra fokusgrupper intervjuats. Genom samtalen framträder generellt sett negativa inställningar till instrument och musik förknippade med särskilda attribut eller förhållningssätt. En verksamhetsansvarig vid kulturskolan intervjuas för att belysa studiens ämne ur ett strukturellt perspektiv. Samtalet kom att handla om skolans förhållande till uppdragsgivaren, brukaren och samhället i stort samt i vilken mån dessa intressen prioriteras. I den avslutande diskussionsdelen problematiseras vanligt förekommande resonemang gällande det traditionella musicerandets återväxtsvårigheter.