Om du är intresserad av en introduktion till biograforgelhistorien och om du någonsin funderat över hur man egentligen går tillväga om man fått för sig att spela Maurice Ravels stycke Boléro på en gammal Wurlitzerorgel från 1925 har du hittat rätt. Framför dig ligger ett arbete av en kyrkomusikstudent som tycker att det är fascinerande att utforska nya klanger och som av en tillfällighet råkade snubbla in i ett väldigt speciellt instrument. Skandiaorgeln är ett unikt instrument för Sverige, det är den enda klassiska biograforgeln som står i ett publikt rum i vårt land. Jag har satt mig in i biograforgeltraditionerna och jag har jämfört kyrkorganistens och biograforganistens spelstilar. För att undersöka och presentera Skandiaorgeln har jag valt att arbeta med stycket Boléro från 1928 som fungerar som en ouvertyr till instrumentets klangvärld.