César Francks orgelmusik har sedan hans tid beskrivits som symfonisk och han kallade själv sin orgel för symfonisk. Kring den franska orgelmusiken sedan Francks tid har det utvecklats starka tolkningstraditioner och konventioner kring registrering.

I detta arbete diskuteras hur kännedom om detta, i kombination med studium av orkesterpartituret, kan påverka tolkningen av en orgeltranskription av César Francks symfoni i d moll.

Percy Heath, a renowned American jazz bassist, is the focus of this study aiming to deepen understanding of jazz bass lines' interaction with soloists. Through transcription and analysis of Heath's bass lines and accompanying solos, the study seeks to uncover patterns and techniques applicable to musical practice and ensemble performance. The work, inspired by previous studies on drummer-soloist dynamics and Heath's specific bass-playing style, aims to offer insights for bassists and other musicians interested in jazz bass accompaniment. The study includes detailed transcriptions of performances, followed by analysis and the development of exercises based on the observed techniques. The author hopes to enhance their musical skills and contribute to the understanding of jazz bass performance through this study.

Syftet med denna studie är att undersöka motiverande faktorer hos bar- och bat mitzva-elever som genomfört tora- och/eller haftaraläsning, sjunget enligt det traditionella systemet av melodimotiv som hör till sådan läsning. Studien genomfördes via intervjuer med tre före detta bar mitzva-elever och tre före detta bat mitzva-elever och analyserades med hjälp av tematisk analys. Av resultatet framkommer en mängd olika motiverande faktorer hos informanterna, varav det gått att urskilja vissa faktorer som mer framträdande än andra. Det har framkommit särskilt tydligt att familj, släkt och vänner varit en faktor som motiverat eleverna starkt. En upplevelse av meningsfullhet i själva bar/bat mitzva-processen och bar/bat mitzvan i synagogan, samt en anknytning till den egna judiska identiteten har också framkommit som stora motiverande faktorer för att genomföra läsningen. Tre tydliga och sinsemellan sammanflätade normer som tycks påverka eleverna till att sjunga på sin bar/bat mitzva har också framträtt tydligt: 1. Familj, släkt och vänner har haft sin bar/bat mitzva i en synagoga. 2. Bar/bat mitzva-firande är för informanterna kopplat till synagogan. 3. Det allra vanligaste för en bar/bat mitzva är enligt informanterna att genomföra tora- och/eller haftaraläsning. Resultatet av studien ger mer kunskap kring motivationsfaktorer inom sångrelaterad bar- och bat mitzva-undervisning. Det kan användas både inom den typen av musikpedagogisk verksamhet och i andra musikpedagogiska sammanhang, särskilt gällande solosång hos elever i grundskoleålder. 

Som VFU-student på en lektion i musikproduktion på gymnasiet observerade jag hur en lärare och elever använde kamratrespons i sin undervisning och upplevde därefter ett behov av att belysa elevers syn på kamratrespons i musikämnet. Syftet med denna studie utvecklades till att undersöka lärares och elevers erfarenheter och åsikter om kamratrespons i musikämnet och att sammanfatta elevers kommunikation genom intervjuer med två elevgrupper och deras lärare i gymnasiekurserna Ensemble 1 och Musikproduktion 1. Studien använder ett sociokulturellt perspektiv för att belysa möjligheter och begränsningar till interaktion som kan leda till lärande i kamratrespons vilket presenteras med en tematisk analys av empirin. Resultaten visar på vikten av lärares kompetenser och elevers förståelse, deltagande samt inställning till arbetssättet och varandra i kamratresponsen. Elever och lärare som har arbetat med muntligt medierad respons påpekar att konstruktiv respons på uppgift-och process-nivå är viktig för elevernas utveckling. Lärare beskriver vikten av att arbeta med respons som riktas till ämnet och dess kunskapskriterier samt att undvika att ge respons på person-nivå. Elever förmedlar att det är gynnsamt att vara öppensinnad vid arbete med kamratrespons samtidigt som det kan vara svårt att ge ärlig respons när kamrater inte är mottagliga för respons. Elever kan också vara mindre mottagliga för respons om den inre upplevelsen och förväntan på respons inte stämmer överens med den yttre. I intervjuer upplevs elever som olika starka i sin muntliga mediering vilket pekar på olika behov av stöttning från lärare. Den elevgrupp som tidigare har jobbat med kamratrespons muntligt upplevs som mer villig till att diskutera responsens formativa syften. Med teori och metod har mönster hittats som belyser interaktion genom artefakter som medieras och internaliseras av elever och lärare. Resultatet stämmer till stor del överens med tidigare forskning och i diskussionen framgår att arbetssättet, eleverna och läraren formar kamratresponsen genom den mediering som sker mellan varandra vilket kan få positiva-eller negativa-konsekvenser för elevers fortsatta utveckling och lärande i samhället. 

The purpose of the study is to bring more knowledge about timing and how it is taught to students on an individual level within groove-based music, by teachers working in Swedish music college. The study used the qualitative interview as method to document the informants answers and thoughts on the subject. Four music college teachers were interviewed, who aside from their employment as teachers are also working musicians within the context of groove-based music. The results indicate that timing is a rhythmic approach to music, in which it implies how note values are placed in relation to one or several external sound sources. External sound sources are, according to the results, of necessity to the music college teachers for them to be able to teach timing. The results also illustrate timing as something important to master within groove-based contexts, as well as significant for the groove-based music to be perceived as professional sounding. 

This essay explores the core elements of working as a collaborative pianist, focusing on piano reductions. It offers practical solutions for professional collaborative pianists and students, answering how they can create their piano reductions and providing practical advice and tools to enhance their skills.

Collaborative piano playing involves pianists representing symphony orchestras or other instruments while collaborating with solo instrumentalists, choirs, or groups using piano reductions. This requires skill and innovation to preserve the unique sounds of the orchestra or instruments while creating new solutions and seamless collaborations. Professional collaborative pianists share valuable insights on tackling these challenges.

The essay's results emphasize the need to discern essential notes, agree on tempo, prioritize rhythm, and effectively support the soloist. The pianist must familiarize themselves with the piece, listen to recordings, and engage in collaborative performance with mutual respect. They should also possess proficiency in reading sheet music and comprehending reduced scores.

One of the key findings was the importance of collaboration in music. It was suggested that a piano reduction should not become too simple or too complex but should present the essential musical properties of the score. This underscores the crucial role of the collaborative pianist in the musical process. The collaborative pianist should strive for a deeper understanding of the vocal line, ensuring they are well-prepared to support the soloist at crucial points in the music effectively. A scholar and collaborative pianist advises preparing their own version of a score and creating a piano reduction in real-time. The importance of imitating the symphony orchestra in one's piano playing, because replicating the sounds of orchestral instruments creates a notably richer and more varied piano sound. Musical collaboration is not just a technical process, but an emotional and psychological partnership. Listening to the orchestra part and understanding the orchestra, orchestral sounds, and musical form, can significantly enhance performance.

Det finns skilda åsikter om huruvida barn respektive vuxna lär sig på olika eller likartat sätt. Tidigare forskning inom området visar att lärande kan vara situationsberoende. Annan forskning visar på flera skillnader mellan barns och vuxnas lärande. Syftet med föreliggande studie är att bidra med mer kunskap om hur fiolpedagoger förstår ålder hos elever i relation till fiolundervisning. Det empiriska material som ligger till grund för studien är insamlat genom fokusgruppsamtal med fiolpedagoger som har lång erfarenhet av att undervisa elever i olika åldrar. Resultatet presenteras utifrån ett diskursanalytiskt perspektiv, där ålder ses som en social konstruktion och där synen på ålder kommer att variera beroende på vem vi frågar. Resultatet visar på ett flertal diskurser som framkommer i fokusgruppsamtalen kring elevens ålder. En diskurs som synliggörs är att ett helhetsperspektiv på eleven är viktigt; en elev är en kombination av olika åldersaspekter och mer därtill. Andra diskurser som är framkommer i fokusgruppsamtalen om fiolundervisning handlar om elevens psykologiska ålder, fysiska ålder, sociala ålder och spelålder eller elevens spelnivå. Diskursen om elevens kronologiska ålder verkar mindre betydelsefull i sammanhanget. Sammantaget kan en och samma elev ha olika ålder beroende på vilken diskurs kring ålder fiolpedagogerna pratar om. Undervisningen bör alltså anpassas till eleven och dess erfarenheter och preferenser, där elevens samtliga åldersaspekter utgör en del i det hela.