I detta arbete undersöks inspelnings- och produktionsprocessers påverkan på konstnärliga beslut, kreativitet och musikaliskt uttryck. Studion står i fokus: hur påverkar studions utformning våra möjligheter, begränsningar, tendenser och det slutliga resultatet? Jag har dokumenterat och analyserat hur fyra låtar, The Light Flickered, The Greenery, For Me och Flowers, från min EP The Fishbowl har utvecklats under inspelning, produktion och mix. Reflektioner från mina resultat har strukturerats under följande rubriker: Låtskrivande och arrangemang, Kreativitet som ett resultat av flow samt Sound och ideal.

Syftet med detta arbete är att utforska pianots roll och position som terapeutiskt instrument i musikterapi. Studien har en kvalitativ ansats och bygger på semistrukturerade intervjuer med tre verksamma musikterapeuter. Resultatet visar att pianots roll i musikterapi formas i samspelet mellan klienten, musikterapeuten och instrumentet. Musikterapeuten möjliggör delaktighet genom att anpassa pianospelandet efter klientens individuella, motoriska och kognitiva förutsättningar samt genom musikaliskt och fysiskt stöd. Pianot kan användas som ett verktyg för kommunikation och känslouttryck när verbal kommunikation är begränsad samt skapa möjligheter till kontakt och musikaliskt samspel. Vidare visar resultatet att pianots fysiska och musikaliska egenskaper, såsom möjligheten att sitta bredvid varandra, det breda registret, dynamiken, klangen och vibrationerna, kan få betydelse för det terapeutiska mötet och klientens möjligheter till uttryck. Pianot kan även användas för att skapa musikalisk struktur genom tempo, dynamik och form. Samtidigt påverkas pianots användning av praktiska och kontextuella förutsättningar, exempelvis instrumentets begränsade mobilitet och tillgänglighet. Sammantaget visar studien att pianots betydelse bör förstås i relation till instrumentets specifika egenskaper, musikterapeutens sätt att använda det och den terapeutiska situationen där musicerandet äger rum.

Improvisation är en oändlig källa av uttryck för musiker och kan vara något som kräver mod och förberedelse, därför är syftet med denna studie är att bidra med kunskap om hur gitarrelever på gymnasienivå talar om improvisation och vilka diskurser om improvisation som konstrueras i deras utsagor. Studien har sin teoretiska utgångspunkt i diskursanalys där fokus riktas mot hur eleverna konstruerar improvisation med sitt språk. Tidigare forskning visar på improvisationens historiska relevans och att rädsla tycks vara ett stort hinder för improvisation. Samtidigt har en stor del av forskningen ett fokus på lärarens perspektiv och metoder för att stimulera improvisation. Därför anses det viktigt med forskning som denna studie där elevens perspektiv står i centrum. Semistrukturerade intervjuer har genomförts som materialinsamlingsmetod och resultatet analyserades utifrån ett diskursanalytiskt perspektiv med utgångspunkt i diskurspsykologi.

Resultatet visar att eleverna konstruerar improvisation som något fritt som samtidigt präglas av olika typer av begränsningar som till exempel rädslan att spela fel. Studiens resultat visar också att elevernas sätt att tala om improvisation förändras beroende på om den sker i hemmet eller inför en publik. Resultatet kan innebära en utvecklad linje för framtida forskning som undersöker hur elevers språkanvändning konstruerar olika förståelser av improvisation.

Uppsatsen beskriver hur jag använt mig av humor som metod i mitt komponerande.

I första delen presenteras olika modeller för tonalitet och form som bidragit till det humoristiska och musikaliska uttryck som präglat min musik.

Andra delen berör ämnena "pastisch" och kitsch" och i sista delen presenteras exempel på allt detta ur stycket ”Urgotts Värld”.

Denna uppsats behandlar Johan Helmich Roman och hans 12 flöjtsonater ur ett historiskt och interpretations perspektiv. Syftet är att undersöka hur de europeiska högbarocka stilidealen påverkade Romans musik samt hur dessa uttrycks i sonaterna för travers och basso continuo. Uppsatsen presenterar först en översikt över barockens musikaliska ideal och de olika nationella stilarna – italiensk, fransk, tysk och engelsk. Därefter behandlas Johan Helmich romans liv, hans utbildning och hans betydelse för det svenska musiklivet under frihetstiden.  

Särskilt fokus läggs på Romans resa till England och mötet med den internationella musikscenen i London, där han kom i kontakt med Händel och den italienska stil som kom att påverka hans tonspråk. Vidare analyseras urval ur Romans 12 flöjtsonater och deras stilistiska särdrag, samt relationen mellan Roman och traversflöjten som instrument.  

I analysdelen diskuteras instuderingen av hans musik och de musikaliska och tekniska utmaningar som uppstår vid interpretation av sonaterna. Här behandlas frågor om artikulation, ornamentik, affekt, samspel med ackompanjatör och balans mellan retoriska uttryck och den framväxande galanta stilens elegans. Uppsatsen visar att Romans flöjtsonater representerar en musikalisk övergång mellan högbarock och den tidig klassicismen och att de samtidigt utgör ett viktigt bidrag till både svensk och europeisk barockmusik.  

Samspel i klassisk ensemblemusik är i hög grad förankrat i notation och etablerade roller, medan kontemporär improvisation bygger på ett mer öppet förhållningssätt till det som spelas. Studien har genomförts för att fördjupa min egen förståelse av samspel i musikaliska ensemblesammanhang genom praktiskt arbete med fri improvisation, samt för att undersöka hur dessa erfarenheter kan implementeras i klassisk kammarmusik. För att uppnå detta har arbetsprocessen bestått av improvisation i grupp och solo, intervjuer med två professionella improvisationsmusiker, samt instudering av klassisk repertoar där jag försökt använda mig av improvisatoriska förmågor. Resultaten visar att improvisation och klassiskt ensemblespel bygger på liknande grundläggande förmågor som organiseras på olika sätt. Erfarenheter från improvisationsarbetet gick att föra in i klassiskt ensemblespel, bland annat genom ökad trygghet i beslutsfattande och ett mer aktivt bruk av ögonkontakt och andning, men resultatet varierade beroende på sammanhang. Studien pekar mot att improvisation kan fungera som ett verktyg för att utveckla förmågor som redan är centrala inom klassiskt ensemblespel. 

Denna studie undersöker verktyg för pianister att utveckla sin tolkning av ett pianoverk genom att studera dess orkestrerade version. Genom att jämföra notbilder och fördjupa förståelsen för olika instruments egenskaper, instrumentering, dirigentens roll och orkestern som helhet kan pianisten bättre förstå varför och hur en kompositör valt att orkestrera som hen gör, samt genom att studera hur en kompositör har lagt till, tagit bort, belyst och förstärkt utveckla egna verktyg för att översätta detta till praktiskt pianospel samt utöka sin verktygslåda vad gäller klang, pedalisering, balansering och tajming. Studien utgår från Tavlor på en utställning av Modest Mussorgsky och jämför originalet med Ravels orkestrering av samma verk.

 Detta arbete undersöker hur teknisk utveckling kan skapa en större musikalisk

frihet i violinspel. Genom att arbeta med tekniskt utmanande repertoar har jag

utvecklat mina färdigheter inom skalspel, lägesväxlingar, strängväxlingar i höga

lägen och ackordspel som bidragit till mitt violinspel. Studien utgår från

instudering av verk som Beethovens violinkonsert i D-dur, Janáček sonat för

violin och piano, Bachs Chaconne ur Partita nr 2 samt hälsingsk folkmusik.

Processen avslutas med instudering av Poulencs violinsonat för att kunna se hur

inlärningsprocessen förändrats efter instuderingen av de andra verken.

Resultatet visar att ett medvetet arbete med tekniska utmaningar inte endast har

stärkt säkerheten på violin utan även har effektiverat instuderingen av ny

repertoar. När tekniken integreras i det konstnärliga uttrycket upphör den att vara

ett hinder och blir i stället ett redskap för personlig tolkning och musikalisk

gestaltning.

 This artistic research project investigates Stockholm’s traffic planning between 1940 and 1975, a period marked by strong technological optimism, ideological conflict, and large-scale urban transformation.

The project examines how artistic sound-making in relation to data and spatial visualization, from an artist point of view, can render perceptible the political, affective, and ideological dimensions embedded within urban planning processes.

Rather than reconstructing historical narratives, the work translates, material traffic plans, master plans, photographs, documentary films, statistical data, and field recordings into artistic abstract sonic and visual forms.

Through spatialization and immersive staging, the project seeks to materialize otherwise intangible processes such as political negotiation, infrastructural vision, and competing imaginaries of the future.

The outcome is an artistic immersive installation in which past and present coexist, allowing the city to function both as subject and medium. The project positions artistic practice as a method for investigating and re-experiencing urban transformation.