Detta examensarbete undersöker metoder för att öva och framföra musik genom flow-begreppet. Inspirerad av Mihály Csíkszentmihályis flowteori och Kenny Werners Effortless Mastery utforskar arbetet hur dessa idéer kan tillämpas både i individuell övning och i ensemblesammanhang, med målet att främja större musikalisk frihet. Vilka metoder och begrepp beskriver dessa författare? Hur kan de användas för att minska spänning och skapa ett mer naturligt, effortess sätt att spela? Kan flow-baserade arbetssätt stärka ensemblesamspelet och i så fall på vilka sätt?
För att söka svar på dessa frågor testades specifika övningar, såsom Werners fyra steg och diamantmodellen, i individuell övning, medan ensemble-repetitionerna innehöll tystnad, styrda improvisationer och reflekterande samtal. Repetitionsanteckningar och observationer analyserades i relation till flow-diagrammet, med fokus på hur balansen mellan utmaning och färdighet påverkade gruppens spel.
Det konstnärliga resultatet av arbetet är en serie ensemble-repetitioner och en konsert där flow fungerade som en vägledande princip, tillsammans med en fördjupad förståelse för hur dessa metoder kan påverka både individuell frihet och kollektiv musikalisk samverkan. Studien visar att arbete med flow kan stärka närvaro, minska prestationsångest och skapa förutsättningar för ett mer interaktivt och kreativt ensemblespel.