Syftet med detta självständiga arbete är att utforska hur musikstudenter i högre musikutbildning uppfattar och använder artificiell intelligens som verktyg för kreativt skapande. Genom kvalitativa intervjuer med studenter belyses deras uppfattningar, erfarenheter och reflektioner kring AI som ett verktyg för kreativitet. För att teoretiskt kontextualisera intervjuerna används en sociokulturell begreppsapparat. Resultatet visar att artificiell intelligens i studenters samtal kan förstås som ett verktyg för kreativitet och musikskapande, även om det också framkommer att ett sådant verktyg behöver användas med kritisk medvetenhet för att inte få negativa effekter på lärandet och den kreativa processen.