Syftet med denna studie är att undersöka Music Performance Anxiety (MPA) (Kenny, 2011) hos musikelever samt att förstå musiklärarnas olika strategier, erfarenheter och kunskaper kring MPA, med särskilt fokus på Albert Banduras (1991) Socialt lärandeperspektiv. Semistrukturerade intervjuer har genomförts med fyra musiklärare i Stockholm. Därefter har musiklärarnas utsagor analyserats utifrån ett socialt lärandeperspektiv teoriperspektiv och en tematisk analys. Resultatet visar att musiklärare använder individuella strategier för att försöka hjälpa elever med Music Performance Anxiety (MPA). Men elever har olika behov så det kan vara svårt att hitta rätta strategier för eleverna. Elever som har tappat tron på sin egen förmåga genom att de har låg självkänsla behöver bra förebilder som kan stärka dem. Musiklärarna talar om flera olika tillvägagångssätt i undervisningen som har sammanställts i olika kategorier: Individanpassa, Relationsskapande, Reflektion, och Avdramatisera. De strategier som ansågs vara mest användbara i musikundervisningen för att hjälpa elever med MPA visas vara: Skapa en god relation med eleverna, visa att lärarna är här för att hjälpa och stärka eleverna., elevanpassad undervisning efter elevens behov och stöd, peppa eleverna för att stärka sin självkänsla och våga ta plats i klassrummet och i gruppen. 

Nyckelord: MPA, Musikundervisning, Individanpassa, Relationskompetens.