César Francks orgelmusik har sedan hans tid beskrivits som symfonisk och han kallade själv sin orgel för symfonisk. Kring den franska orgelmusiken sedan Francks tid har det utvecklats starka tolkningstraditioner och konventioner kring registrering.

I detta arbete diskuteras hur kännedom om detta, i kombination med studium av orkesterpartituret, kan påverka tolkningen av en orgeltranskription av César Francks symfoni i d moll.