Denna studie undersöker transpersoners erfarenheter av röst, sång och

sångundervisning utifrån både ett elev- och lärarperspektiv. Fyra intervjuer med

transpersoner som själva sjunger och är verksamma inom sångpedagogik, som

lärare och elever, beskriver varierade erfarenheter av kopplingen mellan röst och

person där rösten kan ses som ett funktionellt instrument eller en central del i ett

performativt skapande av kön. Studien visar att normer och förväntningar inom

sångpraktiken ibland begränsar transelever samt att elevcentrerade pedagogiska

metoder kan möjliggöra ett mer välkomnande och bekräftande lärande.

Transspecifik kompetens lyfts som en nyckel för framtidens sångpedagoger för att

skapa en tryggare och mer anpassad undervisningsmiljö där transpersoners

röstliga uttryck och identiteter kan bejakas. Studien bidrar med nya perspektiv

inom ett område där forskning är begränsad och efterlyser mer arbete för att

utveckla välkomnande sångpedagogiska metoder.

This study explores transgender individuals' experiences with voice, singing, and

singing pedagogy from both student and teacher perspectives. Four interviews

with transgender individuals who sing and are engaged in the field of vocal

pedagogy, as teachers and students, describe diverse experiences of the

connection between voice and identity, where the voice can be viewed as a

functional instrument or as a central part of a performative creation of gender. The

findings highlight that norms and expectations within vocal practices can

sometimes constrain transgender students, and student-centered teaching methods

enable more welcoming and affirming learning experiences. Trans-specific

expertise is identified as crucial for future educators to create safer and more

tailored educational environments where transgender voices and identities are

embraced. The study provides new insights into a relatively under-researched area

and calls for further work to develop affirming pedagogical practices.