Uppsatsen undersöker hur klassiska musiker kan närma sig improvisation genom att skapa egna kadenser, med fokus på Daniel Bergs Concerto for trombone and percussion. Med bearbetning där jag åberopar mina kunskaper och erfarenheter av jazzmusik ämnar uppsatsen att inspirera klassiska musiker att börja skapa och improvisera sina egna kadenser som förekommer i solorepertoar.

Från inspelningen av en konsert som ägde rum under våren 2023 har jag analyserat den fritt improviserade kadensen framförd av mig själv, från Concerto For Trombone and Percussion. Med material från analysen tillsammans med mina egna erfarenheter och kunskaper från jazzmusik dokumenterar uppsatsen min förberedande övning inför ett konsertframförande av samma stycke.  

Det finns en stark motvilja mot improvisation bland klassiska musiker, några vanliga argument inkluderar rädsla för att misslyckas, en brist på personlig skicklighet och/eller talang samt en strikt befästning till tolkning som inte lämnar något utrymme för utforskning.

Metoder jag använde inkluderar analys av inspelningar, transkribering av fraser, begränsande rytmövningar och "plankning" av musikaliska teman. Med detta mastersarbete argumenterar jag för att improvisation kan vara en naturlig del av klassisk musik, och att förberedelse och övning kan hjälpa musiker att känna sig tryggare i sitt improviserande. Uppsatsen visar hur improvisation kan fungera som en sammanlänkning mellan olika musikaliska influenser och stärka det personliga uttrycket inom klassisk musik.