Detta arbete syftar till att jämföra hur sångpedagoger inom jazz- och folksångensemble använder sig av didaktiska metoder relaterade till samklang och intonation. Studien avser även att belysa genretypiska drag för respektive genre och metoder för att uppnå dessa. För att besvara studiens forskningsfrågor genomfördes kvalitativa intervjuer med fyra informanter, två per genreinriktning, med stor erfarenhet av och expertis inom jazz- och folksångensemble. Insamlad empiri har analyserats utifrån Lave och Wengers (1991) teoretiska modell Community of Practice, som baseras på situerat lärande utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet visar på likheter såväl som skillnader mellan respektive genre inom deras praktikgemenskap. Inledningsvis presenteras genretypiska drag samt verktyg som främjar ensemblens förmåga att sjunga genreenligt. Begreppet samklang diskuteras, dess innebörd och i vilken utsträckning det anses eftersträvansvärt inom respektive vokalensemble, samt om intonationen sker utifrån en linjär stämföring (folksång) eller harmonisk stämföring (jazz). Därefter beskrivs didaktiska metoder som kan användas för att uppnå en viss form av samklang, intonation och ett specifikt genreideal. Här nämns exempel på artefakter, som pianot och dess användning i intonationsarbetet, samt verktyg, exempelvis att justera vokalfärgen med syfte att förbättra ensemblens intonation. Vidare visar resultatet på hur ömsesidigt ansvar, en god gruppdynamik och andra relationella faktorer kan påverka ensemblens gemensamma klang och intonation. Detta ligger överlag i linje med tidigare forskning och litteratur som presenterats i studiens bakgrund. I framtida forskning vore det intressant att analysera likheter och skillnader inom samklang och intonation mellan en vokal- och instrumentalensemble.

The aim of this study is to compare how singing teachers in jazz and folk singing ensembles use didactic methods related to blend and intonation. The study also seeks to illustrate genre ideals and the methods used to achieve them. To answer the research questions, qualitative interviews were conducted with four informants, two from each genre, with extensive experience and expertise in jazz and folk singing ensembles. The collected empirical data has been analysed using Lave and Wengers (1991) theoretical model Community of Practice, which is based on situated learning from a sociocultural perspective. The results reveal similarities as well as differences between the genres within their respective communities of practice. Initially, genre-typical features and tools that promote the ensemble’s ability to sing in accordance with the genre are presented. The concept of blend is discussed, its meaning and the extent to which it is considered desirable within each vocal ensemble, as well as whether intonation is approached through linear voice leading (folk singing) or harmonic voice leading (jazz). This is followed by a description of the didactic methods that can be used to achieve a particular type of blend, intonation, and genre-specific ideal. Examples of artifacts such as the piano and its role in intonation work are mentioned, along with techniques such as adjusting vowels to improve the ensemble’s intonation. Furthermore, the study shows how mutual accountability, positive group dynamics, and other relational factors can influence the ensemble’s collective timbre and intonation. This generally aligns with research and literature presented in the study’s background. Future research could analyse similarities and differences in blend and intonation between vocal and instrumental ensembles.