Denna intervjustudie syftar till att ur ett musikpedagogiskt perspektiv undersöka hiphopkulturens bildningspotential. För att uppfylla syftet ställdes forskningsfrågor om hur kvinnliga hiphopmusiker beskriver att de genom hiphop utvecklats personligt och konstnärligt, hur de beskriver hiphoppens pedagogiska potential samt hur normer inom hiphop har påverkat dem. Studiens teoretiska perspektiv grundar sig i normkritisk pedagogik och intar ett sociokulturellt perspektiv på lärande. Studien tar metodologiskt avstamp i kvalitativa semi-strukturerade intervjuer. Studien avgränsades till att intervjua tre kvinnliga hiphopartister, varav några även är lärare.  Informanterna beskrev hiphop som en samtidigt öppen och fri miljö där gemensamt lärande var centralt, men samtidigtoch en väldigt maskulin och ibland giftig miljö för kvinnor, ett något motsägelsefullt resultat. Resultatet visade även att det kreativa skrivandet var en central och viktig aspekt av lärande genom hiphop enligt informanterna. Resultatet av intervjustudien gav insikter i den lärandepotential som hiphop besitter och ledde till diskussioner om hur hiphop kan inkorporeras i musikundervisning och vikten av ett medvetet användande av normkritisk pedagogik, där analyser av olika maktstrukturer värderas högt.

The aim of this interview study is to explore the educational potential that hip-hop culture holds. To achieve the purpose of the study the research questions that got proposed were: how do female hip-hop artists describe that they have grown personally and artistically through hip-hop, how do they describe the educational potential of hip-hop and how have they been affected by social norms that permeate hip-hop culture? The theoretical framework of this study is based in norm-critical pedagogy with a sociocultural understanding of education and learning. Methodologically the study consists of three interviews with female hip-hop artists, with some also being teachers, with a norm-critical perspective on hip-hop music and culture. The informants described hip-hop as simultaneously an open, free environment where learning from one another was prevalent, butand simultaneously a very male-centered and sometimes toxic environment for women, a somewhat contradicting result. The informants also held creative writing as the most important tool for learning through hip-hop. The results of the interview study brought insight into the educational potential of hip-hop and led to discussions about how to incorporate hip-hop in the music curriculum and the importance of a conscious practice of norm-critical pedagogy, where analyses of different power structures are highly valued.