Denna studie syftar till att synliggöra hur musikalisk interaktion tar sig uttryck i ensembleundervisning på gymnasiet, mer specifikt inom genrerna pop, soul och jazz. Studien tog form av en instrumentell flerfallstudie, där två ensembler studerades genom direktobservation och videodokumentation. Med hjälp av det teoretiska ramverket multimodalitet, socialsemiotik och design för lärande illustrerar studiens resultat hur lärare och elever gestaltar musik på ett komplext sätt i interaktion med varandra. Lärare gestaltar musik genom teckenskapande i flera teckensystem, med hjälp av flertalet semiotiska resurser. Teckenskapandet sker i verbala och icke-verbala teckensystem, såsom tal, sång och gestik, samt genom spel på instrument och användning av grafiska representationer av musik. Tecknen förekommer ofta tillsammans och utgör då teckenkomplex där tecknen förstärker varandra. Teckenkomplexen bär med sig olika meningserbjudanden och anpassas därför utifrån den aktivitet eller elev som står i centrum för interaktionen. Elever interagerar och gestaltar sina musikaliska kunskaper främst genom musicerande via sång och instrumentspel eller genom dialog. De uppvisar således inte samma mångfald i sitt teckenskapande som lärare och initierar inte interaktioner eller musikalisk aktivitet lika ofta. Analysen visar att lärares kommunikation är dominerande i interaktioner, men belyser samtidigt att lärare har potential att möjliggöra interaktion och lärprocesser för elever genom sin egen multimodala kommunikation och genom undervisningens design. Resultatet antyder att ytterligare verbalisering av musikaliska begrepp såväl som kommunikativa aspekter av musik är önskvärt i undervisningen, men betonar samtidigt vikten av lärares icke-verbala gestaltningar för att elever ska kunna lära sig musik och hur den kan kommuniceras.

This thesis aims to illuminate the ways in which musical interaction takes place in ensemble teaching in Swedish upper secondary school, more specifically in the genres of pop, soul and jazz. Through direct observations and video documentation, two ensembles were studied through the theoretical lens of multimodality, social semiotics and design for learning. Taking the form of an instrumental case study, the thesis illustrates the complex and specific ways in which teachers and students portray and communicate music in interaction with each other. The result of the study reveals that teachers portray and communicate music through signmaking in multiple modes with multiple semiotic resources. The sign-making consists of both verbal and non-verbal modes, such as speech, singing and gesture, as well as musical signs played on instruments and the use of graphic representations of music. Several signs often occur at the same time or closely together, reenforcing each other and constituting a signcomplex. The signs come with different affordances of meaning, depending on the activity and the student/s at the centre of the interaction. Students tend to interact and express their musical knowledge first and foremost through making music by singing or playing their instrument, or through dialogue. Thus, they do not show the same diversity in their signmaking as teachers and do not initiate interactions or musical activity as often. The analysis also demonstrates that the communication of teachers appears to be dominating interaction, both verbally and non-verbally, but also show the potential of how teachers can enable learning processes and interaction for students through their own multimodal communication and the way that education is designed. The study implies that a further verbalization of musical concepts as well as communicative aspects of music is needed in teaching, but also highlights the importance of teachers’ non-verbal expressions of music in learning music and how to communicate it.