Detta arbete syftar till att utreda och sammanställa de redskap som erfarna sångpedagoger inom kulning samtalar om inom sitt arbete med en-till-en undervisning i kulning. Därtill ämnar arbetet att framföra vilka redskap som dessa erfarna sångpedagoger inom kulning förklarar att de använder sig av samt framför är främjande för elevers utveckling i en-till-en-undervisning. Genom att studera samtal med erfarna sångpedagoger inom kulningvill detta arbete lyfta fram de framträdande redskap som de beskriver att de har nytta av i sin undervisning. Detta för att skapa en djupare förståelse för hur en-till-en-undervisning inom kulning bedrivs samt vad man som sångpedagog kan använda sig av för redskap för att stötta elever i sin utveckling. Detta arbete redogör för redskap som används för att vägleda elever i sin utveckling inom kulning samt de arbetsmoment som dessa används inom och hur de används. Därtill redogör arbetet för rösten, dess fysiologi och funktion samt fäbodkulturen och kulningens uppkomst, tradition och teknik.Resultatet lyfter fram de framträdande arbetsmoment som elever och pedagoger möter under en-till-en-undervisning vilka är förankring av kroppen, att våga låta, härmning, hitta formation av munhåla, få tag i luftflödet och det subglottiska trycket, vallåtsmodus och improvisation. Inom dessa arbetsmoment belyses de redskap som de erfarna sångpedagoger inom kulning använder sig av och som är främjande för att stötta eleven i sin utveckling. Därtill beskrivs sångpedagogernas tankar, reflektioner och åsikter gällande kulning. Detta gör att resultatet även lyfter fram resonemang kring att kulning är rop och inte en sång samt vilka människor som söker sig till utbildning inom kulning och hur dessa elevers tidigare erfarenhet eller icke-erfarenhet har påverkan på deras utveckling inom kulning.