Syftet med det här självständiga arbetet var att beskriva hur musiklärare kan arbeta med anpassningar i momentet ensemblespel i musikundervisning i anpassade grundskolan. Denna fallstudie bestod av observationer i musikklassrum och kompletterande intervjuer med musikläraren. Pragmatismen, med John Deweys reflektiva tänkande som grund, användes som teoretiskt perspektiv. Anpassningar sågs som förändringar i miljöer, strukturer och attityder runt eleven i enlighet med den sociala modellen. Resultatet visar att musikläraren använder både allmändidaktiska och ämnesspecifika anpassningar i musikklassrummet. Det sker också anpassningar på grupp- och individnivå samtidigt. Musikläraren behöver både identifiera hinder för lärande och finna lösningar.