Detta examensarbete undersöker embodiment som en avgörande dimension av professionellt orgelspel och konstnärligt musicerande. Utgångspunkten är mitt sceniska examenskonsertprojekt Who, then, prepares the future? (2017), där orgelspel kombinerades med mim, rörelse och rumslig gestaltning i Reaktorhallen R1 med Skandiaorgeln som instrumentell och scenisk utgångspunkt. 

Genom en självreflekterande, praktikbaserad analys belyser arbetet hur kroppslig medvetenhet, rörelse och sensorisk förankring påverkar musikaliskt uttryck, närvaro och konstnärlig kontinuitet – särskilt i krävande konsertsituationer. Analysen relateras till fenomenologiska och embodiment- orienterade teorier inom musikforskning och musikpedagogik, där musicerande förstås som en förkroppsligad och erfarenhetsbaserad praktik snarare än som en enbart kognitiv eller teknisk aktivitet. 

Arbetet synliggör hur avsaknaden av ett uttalat kroppsligt perspektiv inom högre musikutbildning kan påverka musikalisk närvaro, hållbarhet och professionsutveckling. Samtidigt visar den konstnärliga processen hur embodiment kan fungera som ett kreativt och reflekterande verktyg i orgelperformance, där relationen mellan kropp, instrument, rum och publik blir meningsskapande. Studien bidrar därmed till en problematisering av rådande pedagogiska traditioner inom utbildningskontexten och lyfter behovet av ett mer integrerat embodiment-perspektiv i konstnärlig praktik.