Detta arbete undersöker hur en enstämig linje kan fungera som grund för ett eget musikaliskt tonspråk. Genom analyser av både andra tonsättare och egna verk visar jag hur melodik, intervallval, modus och klang kan systematiseras för att skapa en igenkännbar musikalisk identitet. Arbetet utgår från begreppet monodi och behandlar hur ett strikt men flexibelt arbetssätt kan ge både sammanhållning och uttrycksmässig frihet. Resultatet visar att en linjär och regelbunden metod kan vara ett effektivt sätt att utveckla ett personligt tonspråk, där undantag och avvikelser också får en viktig expressiv roll.