Denna uppsats behandlar Johan Helmich Roman och hans 12 flöjtsonater ur ett historiskt och interpretations perspektiv. Syftet är att undersöka hur de europeiska högbarocka stilidealen påverkade Romans musik samt hur dessa uttrycks i sonaterna för travers och basso continuo. Uppsatsen presenterar först en översikt över barockens musikaliska ideal och de olika nationella stilarna – italiensk, fransk, tysk och engelsk. Därefter behandlas Johan Helmich romans liv, hans utbildning och hans betydelse för det svenska musiklivet under frihetstiden.  

Särskilt fokus läggs på Romans resa till England och mötet med den internationella musikscenen i London, där han kom i kontakt med Händel och den italienska stil som kom att påverka hans tonspråk. Vidare analyseras urval ur Romans 12 flöjtsonater och deras stilistiska särdrag, samt relationen mellan Roman och traversflöjten som instrument.  

I analysdelen diskuteras instuderingen av hans musik och de musikaliska och tekniska utmaningar som uppstår vid interpretation av sonaterna. Här behandlas frågor om artikulation, ornamentik, affekt, samspel med ackompanjatör och balans mellan retoriska uttryck och den framväxande galanta stilens elegans. Uppsatsen visar att Romans flöjtsonater representerar en musikalisk övergång mellan högbarock och den tidig klassicismen och att de samtidigt utgör ett viktigt bidrag till både svensk och europeisk barockmusik.