Detta är ett skriftligt arbete om ett musikaliskt verk jag studerat in inför min examenskonsert som avslutar min kandidatutbildning vid Kungliga Musikhögskolan. Det skriftliga arbetet ska tillsammans med min inspelning ses som en helhet. Här presenterar jag mina reflektioner över musikaliskt uttryck, tekniska lösningar och tankar kring musik i allmänhet. Verket heter Hard- Boiled Capitalism And The Day Mr. Friedman Noticed Google Is A Verb och är ett solo för vibrafon komponerad av den amerikanske slagverkaren Ben Wahlund.

Som teoretisk utgångspunkt har jag Maurice Merleau–Pontys (1908-1961) filosofi, och jag börjar mina resonemang utifrån ett avsnitt i hans bok Kroppens Fenomenologi (1945). I den försöker han komma fram till hur förhållandet ser ut mellan kroppen och världen: att det är genom erfarenheten vi når objekten. Övning som metod ser jag ur det ljuset.

Resultatet är en övergripande analys av verket samt nedslag i olika delar, med beskrivningar av – och resonemang kring – musiken. Jag följer musiken kronologiskt och avslutar arbetat med en Coda.