Något jag funderat över mycket när jag själv som musiker spelat friare improviserad

musik är hur man kan skapa olika tillvägagångssätt för att ta sig an sådan musik, även

som nybörjare inom området. Jag har även tidigare jobbat med ensembler där jag behövt

lära ut enklare förhållningssätt till improviserad musik och det har ofta gett goda

resultat. Detta är högst aktuellt då den ensemble jag nu skrivit för bestod av musiker

med varierande improvisationsvana och tanken har varit att alla på något sätt ska ställas

inför improvisatoriska tillfällen under styckets gång.

Den musik jag skrivit och valt att presentera i denna uppsats innehåller helt noterat,

helt improviserat och kompnoterat material (vagare notation). Det jag syftar på med

kompnotation kan exempelvis vara enklare genrerelaterade instruktioner som indikerar

stiltypiskt ackompanjemang, till exempel när trummorna får instruktionen “Ballad,

brushes” syftar det på ett vanligt balladkomp med vispar men lämnar det även öppet för

tolkning och till viss del improvisation.

En faktor musikerna dock inte har kontroll över är styckets storform då jag valt att

själv styra detta i kompositionsprocessen - ett beslut jag tagit då detta leder till

intressantare resultat än öppnare/friare improviserade former och för att det blir lättare

att förhålla sig till för de musiker som inte är vana vid att improvisera.