Denna studie är en analys av Ludwig van Beethovens sonat för piano och cello i A-dur Op. 69. Sonaten är komponerad under Beethovens mellanperiod och har influenser från hans 5:e symfoni, Ödessymfonin och 6:e symfonin, Sinfonia Pastorale. I min analys försöker jag hitta var dessa influenser uttrycker sig pastoralt och dramatiskt och hur jag som cellist kan uttrycka dessa klanger. Jag har även undersökt sonaten ur ett kammarmusikaliskt perspektiv för att se hur melodiska motiv samspelar mellan piano och cello. Resultaten jag fick fram var att den kammarmusikaliska dialogen mellan piano och cello ständigt varierar i vilken stämma som har melodi och ackompanjerande roll. Genom att framföra verket och vara medveten om musikaliska influenser och dialogen mellan piano och cello har jag fått en djupare förståelse för detta verk.