Denna studie undersöker hur det kreativa resultatet inom musikproduktion påverkas av självvalda begränsningar. Utifrån mina egna erfarenheter som producent, och med stöd i teorier om begränsningar (Hasegawa, 2022), flow (Csikszentmihalyi, 2014) och valparadoxen (Schwartz, 2004), har projektet haft som syfte att undersöka om begränsningar kan frigöra eller hämma det kreativa flödet. Genom fem produktionsfaser, var och en strukturerad med ökande eller varierande begränsningar (från enbart MIDI-komposition till analog utrustning och låtskrivning med ett enda instrument), analyseras processen både subjektivt och med hjälp av informell återkoppling från lyssnare. Metoden “problem finding” (Getzels & Csikszentmihalyi, 1976) används för att medvetet skapa kreativa utmaningar. Resultaten visar att kreativiteten främjades när begränsningarna var tydliga, konkreta och låg i linje med min etablerade arbetsprocess, medan överdrivna eller obekanta begränsningar ledde till kreativ låsning. Studien drar slutsatsen att begränsningar kan öka kreativiteten när de skapar struktur utan att överbelasta kognitiva eller praktiska resurser, och att det ofta är intention – snarare än total frihet – som är nyckeln till ett produktivt kreativt arbete.