Denna uppsats beskriver en lösning på ett problem som uppstått när jag använt spektrala ackord i mina kompositioner, där det inte gått att skapa dissonans.

Lösningen presenteras i del 2 i form av en metod som skiljer på tre olika klangliga tillstånd: Resonans, grumlighet och matthet där resonans där resonans kan ses som en form av konsonans medans grumlighet kan ses som en form av dissonans. Matthet används för att skapa en motpol till resonans i högre register men ses inte som dissonant.

I del 3 analyseras två egna kompositioner för att beskriva hur dessa tre tillstånd nu används i min musik.

I del 4 ges reflektioner över hur effektivt modellen utfört dess syftet: att hitta sätt att skapa dissonans med spektrala ackord. En reflektion som görs är att jag huvudsakligen använt extremerna inom resonans, grumlighet och matthet. Detta ger mig utrymme för vidare utforskning av denna metod i framtida kompositioner.