Syftet med föreliggande studie är att ur ett observationsmetodologiskt perspektiv förstå hur elgitarrlärare på gymnasieskolans estetiska program förhåller sig till elevernas sociokulturella, individuella och utvecklingsmässiga förutsättningar. Genom observationer samt kompletterande intervjuer med eleverna samlades empirin in och analyserades utifrån didaktisk teori. Tidigare forskning visar på att en-till-en undervisning är effektiv när elevens behov och mål premieras. Vidare visar forskning på att elevinflytande är positivt för elevens utveckling. Resultatet från detta självständiga arbete visar på att läraren förhåller sig till elevförutsättningarna i vissa fall. Av resultatet framgår i de observerade lektionerna att läraren inte förhåller sig till de sociokulturella förutsättningarna i lika stor utsträckning som de individuella- och utvecklingsmässiga förutsättningarna. När läraren förhåller sig till elevförutsättningarna samt bemöter elevernas eget musikaliska initiativ resulterar det i en positiv utveckling för eleven. Trots att de sociokulturella förutsättningarna ej bemöts i lika stor utsträckning under de observerade lektionerna beskriver eleverna att de upplever lektionen som positiv.