Syftet med denna studie är att få större förståelse för hur elgitarrister, med bakgrund i rockmusik, ser på improvisation. Metoden för studien bygger på kvalitativa intervjuer med elever och tidigare elever på gymnasiets estetiska program med inriktning musik. Genom teorin situerat lärande har studien tolkat elevers olika deltagarbanor och deras praktikgemenskaper utanför skolan, för att undersöka hur deras informella lärande främjar deras utveckling inom improvisation. Resultatet visar att det informella lärandet gynnar deras improvisatoriska utveckling, speciellt genom att ofta spela inför publik. En praktikgemenskap utanför skolan präglas av en autenticitet som också bidrar till denna utveckling. Något som tydliggörs är att den största utmaningen för eleverna är att frigöra sig från mönsterinlärda musikaliska motiv och metoder för att bryta dessa saknas.