Sergei Prokofievs Toccata i d-moll (op. 11) är ett virtuost stycke för solopiano som skrevs under en turbulent och upprorisk tid i tonsättarens liv. Studien om handlar till stor del om hur en pianists handledsskada påverkar instuderingen och övningen av verket, och hur pianisten kan anpassa sitt spel- och övningssätt efter detta. Studien resulterade i en ökad förståelse för hur visualisering och mental träning kan användas som verktyg om en skada omöjliggör fysisk övning under en tid. Det ledde också till en ökad närvaro och medvetenhet vid övningen under rehabiliteringstiden, framför allt när det gällde avslappning i hand och handled och övning med fokus på sensoriska upplevelser snarare än visuella.