Studien undersöker musiklärares didaktik kring improvisation utifrån ett

sociokulturellt perspektiv med särskilt fokus på interaktion och medierande

verktyg. Tidigare forskning har visat att improvisation kan fungera som en central

aspekt för att utveckla musikalisk kompetens. Samtidigt som undervisningen i

improvisation är förknippad med utmaningar saknas ett etablerat professionellt

språk för att analysera och undervisa improvisation, vilket bidrar till osäkerhet

bland lärare. Metoden för studien var observationer av en lärare vid en högskola

och en lärare vid en folkhögskola. Totalt observerades tre lektioner: två enskilda

och en ensemblelektion. Datan som analyserades var i form av video- och

ljudinspelningar samt en strukturerad reflektionsloggbok. Resultatet visar att

lärarna använde både fysiska (instrument och notpapper) och psykologiska

(rytmiska och harmoniska begrepp) medierande verktyg, där interaktion mellan

lärare och student samt deltagare framstår som central. Lärarna tillämpar

didaktiska verktyg i jazzimprovisationsundervisningen, bland annat var

repertoarkännedom, ackordprogressioner samt melodiska fraser. Studien visar att

användandet av verktyg och musikalisk vokabulär kan stärka deltagarnas och

students improvisationsförmåga samt ge lärarna värdefulla insikter för att

vidareutveckla sin didaktik.

This study investigates music teachers’ didactic approaches to improvisation from

a sociocultural perspective, with a particular focus on interaction and mediating

tools. Previous research has shown that improvisation can serve as a central

component in developing musical competence. At the same time, teaching

improvisation is associated with various challenges, including the lack of an

established professional language for analyzing and teaching improvisation,

which contributes to uncertainty among teachers. The method of this study

involved observations of one teacher at a university and one teacher at a

community college. A total of three lessons were observed: two individual and

one ensemble lesson. The data analyzed consisted of video and audio recordings,

as well as a structured reflection log. The results show that the teachers used both

physical (instruments and sheet music) and psychological (rhythmic and harmonic

concepts) mediating tools, with interaction between teacher and

student/participant emerging as central. The teachers employed didactic tools inIII

jazz improvisation teaching, including repertoire knowledge, chord progressions,

and melodic phrases. The study demonstrates that the use of tools and musical

vocabulary can strengthen the improvisational skills of both participants and

students, while also provi