Tidigare undersökningar fastställer att sångare inte har lika mycket plats i ensembler som övriga instrumentalister och att sång som instrument har en låg hierarkisk ställning. Samtidigt kommer ledarskap, som i sig är en form av platstagande, att bedömas i och med implementeringen av gymnasiets ämnesplan, Gy25. Denna studie har undersökt hur ledarskapet i ensembleklassrummet är fördelat med fokus på sångare samt hur sångare resonerar kring ledarskap i ensemblen. Syftet med studien var att undersöka hur sångare ser på ledarskap, vilka förutsättningar sångare uppger att de behöver för att ta ledarskap samt om sångares utsagor stämmer överens med hur ledarskapet togs i ensembleklassrummet. Studien genomfördes genom observationer av ensembler på gymnasiet samt intervjuer med ensemblernas sångare. Efter analys av intervjuer samt observationer fastställde undersökningarna att sångare tar både plats och ledarskap i ensemblen vilket säger emot stor del av tidigare forskning. Resultatet av sångarnas berättelser tyder även på att sångarna ser på ledarskap som ett personlighetsdrag samt att en viktig aspekt för att sångare ska våga ta ledarskap är att det finns gemenskap i ensemblen. Samtidigt finns det ett visst outtalat ledarskap i ensemblen som sångarna förväntas ta och den typen av ledarskap upplevs pressande. Att resultatet av denna studie delvis går emot tidigare forskning öppnar upp för en del frågor som kan användas som språngbräda i vidare forskning. Frågor som exempelvis: Stämmer det att sångarna har fått högre status i ensemblen på senare tid? Finns det någon skillnad i hur sångare och instrumentalister leder ensemblen? Och hur kommer det nya ledarskapskriteriet att implementeras och bedömas i ensembleundervisning?